Skogstrollens stig 17

”Är det pingviner?”

Efter en stund kom vi till en gles tallskog. Där stannade vätten. ”Här är det” sa han och hans dåliga humör var som bortblåst. ”Mina små vänner har fått vänta jättelänge, men jag tror nog att de är kvar i närheten. Vänta lite ska ni få se”. Så tog ha upp en flöjt ur fickan och började spela. En mjuk melodi steg upp mot himlen och strax började det röra sig uppe i trädtopparna. Snart satt det fullt av fåglar i träden.

”Det här är mina vänner” sa Fröjde stolt ”Ser ni vad fina de är? Där är Finkfine” sa han och nickade mot en fågel ”Han är bofink. Och där” sa han och nickade åt en annan ”är Rödbröste, som är en domherre. Jag brukar komma hit ibland för att mata fåglarna med frön. Då blir de glada”. Fröjde tog fram en liten säck av grovt tyg. I den hade han frön som han kastade på marken. Genast flög fåglarna dit och började äta. Men på en gren en bit bort, satt två små fåglar kvar. ”Vad är det med de där två? frågade jag ”Kan de inte flyga? Är det pingviner kanske?”

Jag ville visa Fröjde att jag också visste en del om fåglar och att pingviner var fåglar som inte kunde flyga, det var jag ganska säker på. ”Nej det är inte pingviner” sa Fröjde och log brett ”och det är klart att de kan flyga. Hur skulle de annars kommit upp på den där grenen tror du? Det är en gärdsmyg och en svartvit flugsnappare. De är insektsätare och tycker inte så mycket om frön. Vet du hur man kan se det? ”Nä” sa jag ”Ingen aning”. ”Man tittar på näbben” sa Fröjde.

Titta på Rödbröstes näbb till exempel. Den är jättetjock och ganska kort. Med den kan han lätt öppna hårda fröskal. Och Finkfine där borta, har också en fröätarnäbb, även om den inte är riktigt lika stark som Rödbröstes. Men de där två” sa han och pekade på gärdsmygen och flugsnapparen ”om du tittar på deras näbbar ser du att de är jättesmala. De inte alls bra att äta frön med. Fåglar med såna näbbar äter insekter och småkryp.