Skogstrollens stig 12

Måfflan fångar något

Ganska långt bort på den öppna platsen stod några gamla tallar och där hann jag ikapp Måfflan. Hon låg och kravlade i det höga gräset. ”Ha! Jag fick dig” skrek hon och skrattade triumferande. När hon kom på fötter igen höll hon ena handen bakom ryggen och log belåtet. ”Vilken hand?” frågade hon. Jag pekade på handen hon gömde bakom ryggen och hon sträckte fram den. I den höll hon en liten påse som såg ut att vara gjord av grov säckväv. Någonting rörde sig i påsen.

Jag svalde. ”Vad är det för något?” frågade jag. ”Stick ner handen och känn efter” sa Måfflan. ”Den låg och sov i buskarna och jag fångade den! Fast du kanske inte törs?” fortsatte hon malligt och retsamt. Vad kunde det vara hon hade hittat? En till groda? Eller kanske… en orm? Långsamt förde jag ned handen i påsen. ”Försiktigt så den inte biter dig” manade Måfflan.

Nere i påsen fanns någonting mjukt och litet Jag tog upp handen och i den satt… en älva! Den var alldeles svart av sot men oändligt vacker. Späd och skir och på ryggen hade den små vingar. Den liksom lyste och skimrade som av ett inre ljus.

Åh nej, ett troll” pep älvan förskräckt när den fick syn på Måfflan. ”Just det” sa Måfflan. ”Ett troll är jag och ett troll förblir jag. Och du är en fånig älva. ”Oooo” sa älvan klagande ”Titta hur jag ser ut! Jag är alldeles svart och smutsig”. ”Mja. Ojojoj. Det är du verkligen!” sa Måfflan och låtsades bekymrad. ”Det är sot” fortsatte hon belåtet. ”Men nu när du ändå är vaken, kanske du kan berätta lite för min människovän om dina kompisar – istället för att klaga över lite smuts!”

Se er omkring. Kan ni upptäcka någon älva i närheten?