Att se med öronen
”Jag har hört att fladdermöss suger blod” sa jag till Krålle ”Du kanske inte skulle låta dem hänga där på armen ändå? ”Ja” sa Måfflan retsamt ”De kanske har en blodsugande kanelsnabel de helt plötsligt rullar ut och sticker i första bästa människobarn som kommer förbi?” Hon viftade med armen framför sig som om den var en blodsugande snabel.
”Inte retas Måfflan” sa Krålle. ”Det finns många olika sorters fladdermöss. Pim, Tim och Bergabotten är dvärgfladdermöss och de äter bara insekter. Det gör förresten alla fladdermöss i Sverige. Men i andra länder finns det fladdermöss som äter frukt och till och med såna som suger blod. Blodsugande fladdermöss kallas vampyrer. De biter inte människor och troll, men de tycker mycket om kossor till exempel. ”Oj” sa jag.
”Fladdermöss jagar insekterna genom att ropa ut ultraljud” fortsatte Krålle. ”Om det finns en insekt i närheten träffas den av ljudet som studsar tillbaka till fladdermusen på ett speciellt sätt. Fladdermusen får då en ljudbild av var insekten är. Man kan säga att den ser med öronen. När den vet var insekten är flyger den genast dit och äter upp den. Glufs, glufs så är den borta.”
”Har de inga ögon?” frågade jag. ”Jo, kom ska du få se” sa Krålle och höll försiktigt fram den lilla fladdermusen mot mig. Då såg jag att längst fram fanns både en liten nos och små pepparkornsögon. Den tittade på mig.
